3.5
Det är tre och en halv vecka sen vi kom hit och jag känner mig utmattad. Trött på allt det kalla och gråa, trött på att inte få inspiration eller lust att ta fram kameran, trött på att inte kunna laga riktig mat och trött på att inte få köra omkring, mest till havet och bara andas när en känner sig obekväm och ihoptryckt av att så mycket tynger en.
Det är ändå bra här. Ett nytt hem, nya rutiner, samma personer. Men på tre veckor har min kropp börjat värka efter äventyr, kulturmöten, sol och att se något nytt. Få utmana mig själv.
För att peppa mig tänker jag att det snart är vår. Snart får jag laga mat och gå på yoga. Snart är allting lättare och roligare. Till dess läser jag bra böcker, ser på fina bilder och söker inspiration från min saknad efter allt som kändes så självklart bara en månad sedan. Solen, värmen och havet. Marley. Det känns tomt men ibland, när himlen är blå och jag får ligga kvar under täcket, då känns det som att allting nog kommer att bli okej. Bara vi orkar kämpa, orkar vänja oss vid allt det nya och vet att en aldrig måste stanna nånstans om det inte känns rätt. Det finns alltid alternativ. Jag behöver få pusha mig själv och vara på ett intressant ställe. Och jag behöver grönska.
Måste köpa palmer till lägenheten.
